Hästar genom åren

Lite korta historier om hästar Helena har haft tidigare.

Villmer

F-92 e. Dammen u. Veroni e. Furidant. 

Villmer var stor, ca 1,77m och med en rädd glimt i ögat. Men väldigt, väldigt snäll. Han gillade att ta tag i blixtlås i jackor och dra dem upp och ner.
Som 4-åring startade han en 0,90m hoppning på Södertörn med 0 fel som resultat (på samma tävling tävlingsdebuterade Classic, oxå med 0 fel som resultat). Som 5-åring (och resten av livet) hade han blandade resltat, 0 fel-16fel. I Falsterbo hade vi två ner i båda rundorna och kom inte till final. Men hoppade sen felfritt i 1.30.
Som 6-åring genrepade vi i Ängelholm inför falsterbo. 0 fel i 1.40, hur lätt som helst! Förväntningarna steg! I Falsterbo samlade vi på oss 32 fel på två omgångar och jag gav Villmer till min syster Cathrine och sa att jag aldrig ville rida honom igen. Men jag hade fel... Syrran tävlade honom tom 1.50m och jag fick låna honom vid flera tillfällen under kommande år. Tex på 2-stjärnig tävling på Åland där han blev tvåa i GPn. Och i Globen, där han bla blev plac 4a i en klass. Han var en sannerligen rolig och personlig häst som slutade sina dagar hos oss vintern 2009 då han var 17 år gammal pga gammal skada.

Valencia

F-91 e Standford u Veroni e Furidant.

Valencia var syster till Verona och kanske den som var allra mest lik henne om än med än något mera nerv. Hon reds in som 4-åring men kom aldrig till start då. Hon hade en liten liten ink som satt på ena ögonlocket. Då jag tänkte att det kanske störde henne kom vår dåvarande veterinär, Christer Kjällberg, och tog ett prov på den för att se om den var ofarlig. Det blev startskottet för ett kolossalt och vidrigt växande av denna ink som visade sig vara någon form av tumör. Den växte sig större än en vuxen människas hand och hängde över hela ögat. Den växte nästan så det syntes när man tittade på den. Vi åkte med Valencia till Anders Ekberg på Solvalla för att operera bort denna vidriga utväxt.(Det visade sig, många år senare, att detta var Karin Johanssons första dag som assistent åt Anders och alltså första gången vi träffades. Fast det visste vi ju inte då...). Utväxten opererades bort men började snart växa igen. Och fortare denna gång. Ny operation osv. Då tumören satt på ögonlocket gick det inte att få bort tillräkligt omkring den för att få bort alla sjuka celler.. Vid 5e operationen hade en expert på inkar kallats in från SLU. Vi hade bestämt att detta var sista försöket. Jag satt på Solvallas restaurang och väntade då jag blev kallad till operationssalen. De sa att de tänkte skära bort hela ögonlocket som en sista chans och undrade om jag ville ha ögat stängt eller öppet, men att hon då inte skulle kunna blinka och vätska ögat. Jag bestämde mig för öppet öga. Detta medförde att vi fick vätska ögat med ögondroppar några ggr om dagen men tumören kom aldrig tillbaka!!! Anders och experten hade räddat min häst! Vid 5 års ålder började jag rida henne igen. Hon var ljuvlig! Men snart blev hon halt. Det visade sig att hon hade en lös benbit. Något som på den tiden var ganska allvarligt. Tillbaka till Solvalla för operation, denna gång till Gunnar Nilsson som utvecklat den då nya titthålsoperationen. Jag fick närvara vid sövning och operation. Det ser lite läskigt ut med ett så stort nedsövt djur. Och de är inte lätta att flytta på!!!

Den 6e januari-97 tävlingsdebuterade Valencia (då 6år) i 1m med en felfri runda. I september startade hon 1.30 för första gången i Vallentuna, också då felfri. Jag tävlade henne tom -99 tom 1.50 innan min syster tog över henne och tävlade tom 1.40 på henne innan hon såldes till Christine Ericsson som då tränade för mig. Hon tävlade henne några år innan hon betäckte henne med Cardento. När den avkomman var två år kom hon och frågade om jag visste någon som ville köpa en unghäst. Vi löshoppade och jag köpte hästen tilsammans med Marianne Lindsjöö. Det var Venice som i helgen vann JR-SM med Johanna Hurtig i sadeln och var den enda hästen i alla SM-klasserna som var felfri rakt igenom! Johanna köpte Venice av mig för ett år sedan då jag bara ridit en 1.30 på henne.

Valencia hade 9 på typ på 3-årstestet. Hon var ganska bestämd med mycket nerv. Försiktig och mycket spänstig. Hon har fler avkommor. Bla en e Hip Hop som Christine behållit och hittills tävlat tom 1.30 på.

Ametist

F-90 e Irco Marco. Äg Carin Leuhusen, Östnora stuteri.

Jag tävlade Ametist 1995-96. Från 0.90 till 1.20  -95 med totalt 73% placeringar och -96 tom 1.35.  Hon betäcktes och fick sen en avkomma e Ramiro som tävlades framgångsrikt upp tom 1.40 med Aurore Leuhusen som ryttare.
Bilden är från framhoppningen i Falsterbo

Pick Pocket

Imp England. Äg Linda Ullveus.
Jag tävlade pick Pocket under 1994 samt ett fåtal starter  -95 för att hans ägare inte ville rida så höga klasser men ändå se om hästen var kapabel att hoppa lite högre. Jag hade honom inte hemma utan han tränades till vardags av Linda och så hopptränade jag ibland och tävlade. Vi tävlade upp tom 1.40m. Han var en mycket lydig och samarbetsvillig häst som alltid gjorde sit bästa.

Velour

F-89 e Robin Z u Veroni e Furidant( lillasyster till Verona) Uppf Erik och Karin Hedenstierna

När Velour föddes ville jag så gärna ha henne men vi hade bestämt att inte köpa fler unghästar. Men vi köpte henne då hon var två år efter att Erik, som varit sjuk en tid, uttalat en önskan att jag skulle ha henne innan han gick bort. Det visade sig vara ett lyckokast. Hon var liten, bara 156 cm med skor, lång i ryggen och sabelbent. Men hoppa kunde hon! Och försiktig var hon! Och väldigt elastisk!

Som 4-åring deltog hon i kvalitetstävlan och fick 10-10 i hoppning.
Som 5-åring gjorde vi nästan bara felfria rundor men drog på oss ett nedslag i varje runda i Falsterbo och gick inte till final.
Som 6-åring fick vi revansch och slutade 3a i finalen.
Som 7-åring tävlade vi tom 1.45 med placeringar tom 1.40m.
När hon var 8 kom första priset i 1.50. Det blev 6 pris av totalt 15 starter i svår klass det året.
1998 hade hon ytterligare några placeringar i 1.50 och internationella placeringar tom 1.40 samt startade en 1.55.

1999 startade vi bara en 1.30 tillsammans, som vi vann, innan hon såldes till Karin Andemyhr. Hon tävlade henne och tog med henne till Holland, där hon tävlades tom 1.60- hoppning av Karins arbetsgivare. Jag tror hon blev avelssto sen. Jag hoppas det för det var en fantastisk liten häst!

Cardinal 846

F-87 e Zeus-Inschalah x. Äg Interbreed AB och Jens Fredricson.

Jens övertalade mig att ta Cardinal 1993 då han blev 6 år, var ostartad och bodde på Flyinge. Han  hade fått 9 för sin hoppning på hingstproven men det krävdes Kyra som ryttare i dressyren för att klara minimibetyget i skritt. Han hade lite nära till passgång...

Han var en rätt stökig kille och var väldigt hingstig. Jag kom att rida honom i 4 år, tom -96. Det första året förbarmade sig Per Engström och Lena Kaarinen, Sofielunds Gård, båda med hingstvana från Flyinge, över honom då jag inte hade möjlighet att ha hingst i mitt stall. De byggde en stor hingsthage till honom med jättehöga staket och hagar med andra hästar runt omkring. Han gillade att vara ute mellan de andra hästarna och han blev mindre hingstig och mycket trevligare. Så småningom byggde pappa box och hage hemma så han kunde flytta hem till mig.

Som 6-åring startade han 21 klasser( en 1.10, elva 1.20 och nio 1.30) med 19 felfria rundor.
1994 debuterade vi 1.40. Andra starten resulterade i vinst. Efter bara tre 1.40-starter debuterade vi 1.50 i Askim, hade 4 fel i omhoppningen och slutade 3a.
1995 blev vi 2a i inomhus SM i Hamre, slagna av Rigmor Arvidsson-Ard Lulu, med två tiondelar i omhoppningen.
I november 1996 gjorde vi vår sista tävling tillsammans ( vinst i både 1.40 och 1.45, ett ner i omhoppningen i 1.50 och blev plac 7a).

Han såldes då till Ludo Phillipaerts som tävlade honom internationellt. Ludos bror vann hingsthoppningen på Zangersheide 1997. De sålde honom sen till USA där han bl.a. Var plac i världscupen, riden av sin nya ägares tränare. Hans ägare var rockmusiker och tog väl hand om Cardinal. Bl.a. fick han en egen bassäng att simma i! Jag vet att han levde när han var 19 i alla fall för då introducerade Ludo mig för ägaren som var i Europa och tittade på Lummentävlingarna.

Inverness

F-86 e Ralme Z Äg Lena Henrikssom.
Inverness kom till mig i årsskiftet -93-94. Hon hade då startat 1.10 med sin ägare i Skåne. Jag började i 1.10 och 1.20 på Stockholm 6/1-94 och var felfri i båda starter. 26/3-94 debuterade vi 1.30 och var felfria och slutade 2a. Redan i maj fick hon sin första placering i 1.40, en andra plats på Mälarhöjden efter två felfria rundor. Debuterade 1.45 under SM-tävlingarna i Örebro med 0-4 fel som resultat. Hon fortsatte göra många felfria klasser tom 1.40 med många pris under året.
I juni -95 fick hon sin första placering i 1.50. Hon deltog internationellt och i juli under Falsterbo Horse Show hoppade hon runt Falsterbo Derby med 8 fel. Jag tycker hon var fantastisk som uppnådde allt detta under 1,5 år från 1.10-nivå.
I augusti -95 gjorde vi vår sista tävling tillsammans då ägaren inte var riktigt nöjd med min träning och våra resultat så jag avböjde vidare samarbete.
Inverness tävlades vidare ett par tävlingar av Maria Gretzer innan hon kom till Lotta Sjöberg(då Schultz) som bl.a. Vann en 1.45 på henne i Strömsholm. Hon har sen verkat som avelssto. Hon var ganska bestämd i humöret och man fick lirka henne dit man ville, men hon var modig på hinder och snabb i omhoppningarna och energin flödade.

Casper

Imp Holland e Jasper. Ägd av Göte David Johansson och först riden av hans dotter Louise Johansson,Borås. Sen tävlades Casper en kortare period av Peter Eriksson innan han kom till mig 1994.
Jag tävlade honom under drygt ett år (bla i Skandinavium) upp tom 1.50 internationellt med  placeringar tom 1.40 innan han såldes till en av mina dåvarande elever, Karin Järdek, som tävlade honom framgångsrikt i Msv klass och där han stannade livet ut. Han lever faktiskt fortfarande vid 31-års ålder 2015. Familjen Järdek flyttade till Skåne för många år sedan och blev grannar med Anna Wemhlert i Skyrup. Jag brukar träffa dom när jag tävlar där. Han var en otroligt snäll men ganska spänd häst. Väldigt  elastisk i språnget och väldigt snabb i omhoppningarna.

Irco Mirca

F-88 e Irco Marco. Äg Lisa Magnusson.
Mirca bodde aldrig hemma hos mig men jag tävlade henne under åren 1994-96. Första året var Breeders (som på den tiden gick i Falsterbo) målet. Vi tävlade 1.10-1.30 under året med mestadels felfria rundor men i Falsterbo blev det ett nedslag i båda kvalen och tyvärr ingen final. 1995, som 7-åring, gjorde hon 3 starter i 1.10 med två segrar och en placering, 15 starter i 1.20 med 4 vinster och 6 plac, 11 starter i 1.30 med 5 plac och 5 starter i 1.40 med två plac.
Vi vann både distriktsfinalen i V75-hoppet i Täby och sen riksfinalen i Hamre (SM i stilhoppning).
Under 1994 tävlade vi 1.20- 1.40 med 53 % vinster och placeringar. Årets höjdpunkt var finalen i HM Drottningens Pris på Ryttarstadion i Stockholm (bilden). Vi gick till omhoppning men fick två nedslag där och slutade precis utanför placering. Hon var en liten häst, knappt 1.60m, med stor framåtanda och försiktighet (hon var mycket rädd om sig!). Mirca var en häst som försökte klara hindren i alla lägen och man blev verkligen glad av att hoppa henne.

Serong

Imp Danmark. Äg Malin Jansson.
Serong kom till mig i augusti 1992 och stannade till försommaren -93. Hon hade tävlat Msv klass med sin ägare och jag  tog vid och började i 1.30-1.40. Redan 26/9-92 debuterade vi i 1.50 inomhus i Sala med två felfriarundor och en andra plats som resultat (efter mig själv på Verona som var inne i ett segerstimm). Även våren -93 tävlade Serong upp tom 1.50 med placering.

Tanken var att hon skulle säljas men en skada satte stopp för en fortsatt tävlingskarriär. Ägaren försökte då betäcka henne men fick beskedet att hennes äggstockar var avskurna (gjort i Danmark) och att hon inte kunde bli avelssto ( hon hade antagligen varit "stoig" eftersom man vidtagit sådana åtgärder). Det var verkligen synd för hon var en storhoppande häst med stort register. Snygg var hon också

Penelope Rose

Imp. Äg Margareta Jarvin.
Maggan som ägde Penny slutade rida och jag fick tillgång till henne ett år. Jag har inget foto av henne men hon var brun utan tecken och modell köttbulle med en enorm energi.
Hon påminde egentligen lite om min första stora häst, Ace of Minstrel, med sin fighter-anda och försiktighet som sin bästa förmåga. Tekniken däremot var väl inte alltid den bästa. Hon hade alltid bråttom och därmed lätt för att skruva sig lite i språnget.

Hon hade ett bra record 1991 då hon tävlades av mig. En start i 1.10 med en vinst, 4 starter i 1.20 med en vinst och två plac, 16 starter i 1.30 med 3 vinster och 5 plac och 7 starter i 1.40 med en vinst och en plac. Jag vann distriktsfinalen i V65- hoppet(stilhoppning) med henne på Täby och skulle även ridit finalen i Kungsbacka med henne men hon blev halt och Maggans andra häst, Kin Claven, fick rycka in och vinna den.

Efter mig tävlade min syster henne innan Maggans lillasyster Jenny Jarvin tog över henne. Hon var en snabb, försiktig häst och tog mycket pris med oss alla.

Verona

F 1981 e Dragon u Veroni e Furidant u Velona e Vital- Egal-Dacke. Uppf Karin o Erik Hedenstierna i Skövde. ( från samma stostam kommer bl.a.  Anna Hermans VM- och OShäst i fälttävlan, Mr Dalby och Ellen Brunäs Vera som vunnit 1.50-hoppning) 

Första gången jag såg Verona var 1987, då hon var 6 år, på en träning för Lasse Parmler på Ryttarstadion, Stockholm. Hon reds då av Helena Ingvarsson men ägdes av Anneli Nilsson. Vi hade precis börjat fundera på att köpa en till häst och på Lasses inrådan frågade vi om Verona var till salu. Men det var hon inte. Två år senare var jag, efter avslutade högstadiestudier och ett år hos min tränare Lasse P i Kungsbacka, på väg hem till Stockholm igen men stannade och tävlade i Norrköping på vägen. Då såg jag henne igen! Den här gången riden av Christina af Ugglas(då Mårtans). Vi frågade igen och den här gången var hon till salu, då hennes ägare gått omkull och gjort sig illa. I augusti 1989 blev hon då äntligen min(eller mammas o pappas eftersom det var dom som betalade)! Det året kände vi oss försiktigt fram då Verona var orutinerad för sin ålder och hade väldigt blandade resultat.  Vi startade en 1.10 utan placering, 6st 1.20 med en plac och 4 1.30 med en placering. 

Men det visade sig att hon passade mig som handen i handsken. Redan året efter debuterade vi 1.50(i juli i Ystad). Debuten slutade med uteslutning då jag hoppade vattengraven två ggr,ivrigt påhejandes av bla Royne Zetterman som gav tips från andra sidan staketet, efter att Verona stannat på det första försöket. Men vi han starta 3 1.50 till under året med 2 plac som resultat.

1991 klev vi in i vuxenvärlden då jag blev förstaårssenior. Debuterade 1.60 i Ängelholm med 20 fel. Hade fått tipset att man måste ha bra galopp då det blev högre så jag ökade på mitt redan höga grundtempo till en fart som gjorde det omöjligt flört Verona att klara hindren. Med det i ryggen red jag mitt första senior-SM i Jönköping en månad senare. Då reds SM över 4 omg, två i 1.50 och 2 i 1.60. Vi slutade på 6e plats efter 4 fel i finalen(vann gjorde Henrik Lanner på Cantadoe. Han red då, liksom nu, föredömligt). Två månader senare fick vi vara med på NM i Vejle,Danmark. Vi vann laget och jag slutade 4a individuellt. À-91 startade vi 5 1.30 med en seger o 3 plac, 11st 1.40 med 7 plac, 22st 1.50 med en vinst o 8plac och 4st 1.60 med två plac.

1992 kom genombrottet. Vi startade vår första nationshoppning i Sopot,Polen. Laget kom tvåà och jag blev plac i GP. Vidare till NC i Drammen,Norge där laget blev 3a och jag tvåa i GPn efter tre felfria ritter i 1.60(på den tiden red man GP ofta i tre omg). Fick rida NC i Falsterbo för första gången o laget blev 4a och jag blev plac 9a i GPn. Minns att Lena Brant,som då jobbade hos Ulrika Bidegård som var lite längre kommen i karriären än jag, tyckte att jag var en snorunge som inte fattade vad det handlade om-och hon hade helt rätt!!! Allt bara gick som på räls och jag förstod inte hur det kunde vara annorlunda. Efter Falsterbo inledde denna fantastiska häst en segersvit på 6 raka segrar i 1.50-1.60-hoppning, inklusive SM i Örebro. Tror detta är unikt!

1993 vann vi utomhus-SM igen i Skövde, före Cissi Arvidsson-Some Day. Var åter med i laget i Falsterbo som slutade på en andra plats och jag blev 4a i GPn. Jag red också min första WC(i Helsingfors) och slutade plac 8a efter två felfria rundor. Vi vann också ett tredje SM inomhus i Borås före Royne Zetterman på IrcoMrna Mena och Peter Eriksson på Artist

1994 fick Verona en gaffelbandsskada som höll henne borta från tävlingsbanorna i 10 mån. 1995-1997 tävlade hon vidare upp tom 1.60 innan vi 1998 betäckte henne med Baloubet du Rouet. Jag fick Valona(finns att läsa om i Mina hästar då hon är avelsto hos mig efter avslutad tävlingskarriären) och Viking e Feliciano innan Verona lämnade jordelivet 13e sept 2005.

Jag skulle kunna skriva hur mycket som helst om denna underbara häst. Förutom att hon var en fantastisk tävlingshäst var hon snäll att sko, klippa och lasta(kunde dock inte åka smalt i trailer,då utfick hon panik), snäll mot människor och hästar och blev alltid bra på bild.Vi tog oss tillsammans från låg nationell nivå in på den internationella cirkusen och nationshoppningar, Grand Prixer och Världscuper. Hon fick vara med om alla "barnsjukdomar" som  jag säkert utsatte henne för men kämpade troget vidare hela sin karriär. Vi tävlade 9 säsonger ihop och jag är henne evigt tacksam för alla de stunder vi fick ihop.

Yrsa

Imp Danmark och ägdes av familjen Gummesson i Strömsholm.
Jag tävlade henne med placeringar  upp tom 1.40-klasser åren 1991-92. Yrsa var väldigt snabb och vi hade mycket segrar i 1.20-1.30-hoppning. Många duster stod mellan mig på Yrsa och Jens Fredricsson som precis påbörjat sin karriär tillsammans med godkända hingsten Rastell. Vi avgik oftast med segern då Yrsa var så snabb i sin rörelsemekanik och trots att vi red samma vägar och på samma antal galoppsprång så var Rastell för långsam i sina mäktiga språng (något han ju hade nytta av i sin fortsatta karriär som kröntes med en EM-start tillsammans med Jens). Yrsa var ytterligare ett av alla ston jag kommit att rida som aldrig visade någon tjurig "stoighet" utan var en pigg, samarbetsvillig tjej med en outtömlig energi och snabba reflexer. Och kul färg.

Wilton Holly

Imp Irland.
1990 blev min bästa kompis gravid och jag fick låna hennes ögonsten Wilton Holly som hon köpt som 5-åring av Royne Zetterman. Han var en känslig häst med ett väldigt smidigt hopp och väldigt försiktig. Vi tävlade tom 1.50m och fick en silvermedalj i Nordiska Mästerskapet i lag för unga ryttare. Wilton blev den tredje hästen jag red 1.50 på. När Maria fick tillbaka sin häst vann hon nästan allt hon startade så folk blev nästan sura när de såg att hon fanns med på startlistan. 

Bilden är från tävlingar i grusgropen i Söderängstorp.

Kin Claven

Jag fick låna Kin Claven av en elev, Margareta Jarvin, 1991-1993. Han ägdes tidigare av Lars Hedin, Ujjes far, och tävlades internationellt av Joe Touri. Han blev den fjärde häst jag startade svår hoppning på, då 1.50, vid 22 års ålder (den tredje presenterar jag nästa vecka...). Han blev också den första häst jag vann V65-hoppets final på 1991. Då kallades det SM i stilhoppning, nu heter det inverkansridning. (Jag vann även mitt andra och senaste försök men då på en annan häst).
1991 var följande vårt totala resultat: 1.20m-2starter-2 vinster, 1.30m: 6 starter- 3 vinster, 3 placeringar, 1.40m- 7 starter, 1 vinst, 1.50m- 9 starter-3 placeringar. 1992  startade vi 1.60 med en 4e placering som resultat(grymt bra). Det följdes upp med en 2a placering i 1.60m helgen efter. I juni -92 blev han också den första häst jag vann en internationell klass på som senior. Det var en 1.40 i Drammen, Norge. Jag fällde några tårar under "Du gamla du fria". Det känns så mäktigt när man står där och ser flaggan gå i topp!

Han var inte den mest försiktiga häst men en professor när det kom till omhoppning. Vi vann bmånga klasser ihop. Han gjorde mig tuff. Jag tävlade honom på kandar. Det närmaste jag kommit "riktig" dressyr hittils...

Made for Me

F-82, Imp Irland. Ägare Pia Lidman och Lena Henriksson.

Jag fick överta Made for Me, eller Madde som vi kallade honom, från Peter Markne eftersom de inte trivdes tillsammans. Pether var på den tiden hoppryttare.
Vi hade två riktigt roliga år tillsammans 1989-1990 innan han återlämnades till familjen Lidman och fortsatte tävla med dottern Anna. Vi tävlade från 1.20-1.50, eller som det hette på den tiden, Lätt A- Svår B. Han var en snabb häst och var ofta placerad topp tre.
Våra bästa prestationer var en bronsplats i YRSM -89 i Ystad och en femteplacering i YRSM -90 i Mamö.
Vi vann även en YR-hoppning på Skandinavium (bilden) i Göteborg. Det var häftigt! Det var första gången jag stod på en prisutdelning och hörde den svenska nationalsången spelas för mig. Han var en väldigt rolig häst.

Zorba

F 1973 e. Curacao xx u. Zahra e. Coast Guard xx ue. Turbotin xx.

Zorba kom till oss i februari -86. Det var en häst jag sett långt tidigare och beundrat när den tävlades av Tina Zetterqvist med placeringar tom 1.50-hoppning. Hon såldes av Tina till den då framgångsrikaste ryttaren i Sverige, Agneta Dahlgren(Ryans Flight). Zorba och Agneta kom aldrig riktigt överens så efter ett år kunde vi köpa henne via vår gemensamma tränare, Lasse Parmler. Hon var då 13 år.

Zorba blev den första häst jag startade 1.50 på. Det skedde 1986 i Umeå och vi kom i mål med två nedslag, dvs 8 fel. Samma år vann vi Länsförsäkringar JR-cup, blev 4a i JSM i Ale Jennylund och var 3a i Finska seniormästerskapen.

Hon var inte stor, bara 159 cm över manken, men väldigt framåt och väldigt modig. Hon var mycket förtjust i min andra häst, Ace of Minstrel, jag kunde ha henne lös med mig när jag red i skogen och hon följde efter honom som en hund. Jag tävlade henne i 3 år innan vi bestämde oss för att betäcka henne.Hon betäcktes med Robin Z och fick -89 ett stoföl, Zamba (som i sin tur är mamma till alla mina hästar som har namn som börjar på Z). Zorba var då 16 år. Vi betäckte igen men hon tog sig inte så i väntan på nästa vår började min syster rida henne. Hon var fortfarande lika framåt och lite halvtokig. På deras första tävling hoppade hon ut från framhoppningen då Cathrine försökte få ner farten genom att styra mot staketet! Men sen gick hon in och vann klassen. Det har nu, 24 år senare, visat sig att hon nedärvt sina fina egenskaper till sina ättlingar. Mod, framåtanda och vilja. En lite mindre bra egenskap har oxå gått igen, hennes inte alltför trevliga mun. Men hon var genomsnäll och hade en fantastisk inställning både på och utanför tävlingsbanan. Vi betäckte henne igen men hon fick tyvärr dräktighetsfång och vi tvingades ta bort henne 1991.

Ace of Minstrel

f-75, imp England

Min första stora häst. Han köptes via Lasse Parmler av Ulrika Bidegård 1984. Han var Alicias totala motsats. Arbetsvillig, enkel, hjälpsam, genomsnäll, valack, kortgalopperad, begränsad kapacitet, förlåtande, alltid att lita på.
Vår tävlingskarriär inleddes då Mistral, som han kallades, bara varit hemma en vecka. Det blev vinst i JKM, 1.10-hoppning. Han var en riktigt snabb häst och var ofta placerad bland topp tre. Han hade nog egentligen bara kapacitet för 1.30 men tack vare sin fantastiska inställning tävlade vi hyfsat framgångsrikt tom 1.40-hoppning med segrar och placeringar. 1987 var vi 6a i JSM i Ronneby (Maria Carlzon-Arnika vann).
Även Mistral "ärvdes" av min syster som tävlade honom vidare. Han gick kvar som pensionär hos oss tillsammans med Alicia och reds kontinuerligt till sin bortgång -01, 26 år gammal. Han gav mig ett stort självförtroende och mod att rida mot klockan. Han hade begränsad kapacitet men var helt rätt häst för mig vid den tidpunkten. Ingen häst hade kunnat vara bättre för mig då. Han älskade verkligen att hoppa!

Alicia

f: 1973
Efter att ha ridit på Blåkulla Ridskola i Västerhaninge sen jag var en 4-5 år fick jag 1981 min första häst av mamma Sylvia och pappa Håkan. Jag var då 12 år. Det var en 8-årig korsningsponny, kat C, vid namn Alicia. Minns att hon kostade 6000 kr inkl all utrustning, dock hade problem med lufluftvägarna. Det var oxå det som gjorde att hon fick lämna oss 20 år senare, 28 år gammal. Men innan dess hann hon skänka både mig och hela min familj m fl en massa roliga minnen. Och en hel del mindre roliga oxå faktiskt. Hon var nämligen en mycket bestämd och tämligen egensinnig dam visade det sig. Och mycket, mycket klok! Men oj, vad hon lärde mig mycket. Hon har varit en av mina allra bästa lärare på alla tänkbara sätt. Jag red henne bara 4 år innan min systrar Cathrine fick ta över henne då jag blev för lång. Men under dessa år lärde jag mig konsten att få ett sto på min sida. Jag förstod det inte då men jag har förstått det under åren. Det har blivit så att många av mina högpresterande hästar har varit ston eller hästar med stark karaktär. Jag tror Alicia lärde mig ett givande och tagande i relationen till en häst och hur man kan vända det man upplever som tjurig envishet till en lika stor envishet att göra allt för sin ryttare för att dom vill.

Redan från början insåg jag vikten av markarbete då Alicia helt enkelt valde att gå hem med mig när helst hon hade lust. Eller varför inte kasta av mig ock springa hem själv! Mamma fick anlita en instruktör som lärde mig få Alicia att lyssna på mina hjälper och så sakteliga kunde skapa en konversation som så småningom blev mer och mer ett samarbete. Skänker än idag en tacksam tanke  till denna instruktör, Karin Wahlström, som lade ett sådant engagemang i detta outbildade ekipage.

Så småningom inleddes tävlingskarriären. På min första tävling, LD och LC i Vallentuna kom jag tvåa i LD och trea i LC. Vann LC gjorde Peder Fredricson och tvåa var Jens Fredricson. Så vi har varit "kollegor" i många år! Jag tävlade såsmåningom stadigt i LA och Msv klass med ganska blandade resultat. Vi kunde vinna en klass för att i nästa sluta som uteslutna. Men det var nog bra att redan så tidigt lära sig att framgångar blandas med motgångar.

Alicia tävlades sen av min syster upp till Msv klass och "uppfostrade" även henne på samma sätt. Hon blev kvar hos oss  till sin bortgång 2001. Hon var så pigg hela tiden och vi hade alltid någon som red henne ett par dagar i veckan. Alla fick vi erfara Alicias bestämda temperament och ibland irriterande smarthet. Kommer bla ihåg hur hon envist påkallade vår uppmärksamhet då "vi" väntade vårt första föl. Kom till grinden och sprang i cirklar och gnäggade. Då vi gick för att se vad det var sprang hon före och då vi följde efter fick vi vara med om en lite för tidig fölning som gick bra tack vare Alicia. Hon hade en räv bakom varje öra men hon var så härlig och man får ett leende på läpparna varje gång man tänker tillbaka på henne.